Anledningen till varför jag just nu bestämmer mig för att helt plötsligt lägga ut ett inlägg på en blogg jag inte uppdaterat på .. vad är det nu..? 3 månader, snart 4. - Är för att jag just nu, lider av en otrolig ångest. Angående allt. Exakt allt. Jag vet inte om det är en sådan "period" heller och att det kommer gå över om någon vecka eller så. Men just denna kväll ger mig extra ångest. Ugh, tar det från början, - inte för att jag tror någon kommer bry sig eller orkar lägga ned tiden att läsa om mitt överdrivet ångest fyllda liv - som inte behöver vara så jobbigt bara jag bestämmer mig för att göra det.
Jag har socialfobi. Jag fick diagnosen när jag var 12, är 16 nu. Jag har en svårighet med att prata med människor i helhet, att prata i telefon, att prata på skype, och helt enkelt vara social med andra människor. Men just telefon delen, och det där med skype. Jag vill kunna se människan jag pratar med, jag vill se hur människan reagerar och hur den pratar.
Jag har en pojkvän i USA. Han är 17, han går fortfarande i High school och om ca två år kommer han gå ut high school för att börja på collage. Han är perfekt, hela han, från topp till tå. I alla fall för mig. Vill också tillägga att vi "pratat" ( skrivit ) sedan snart ett och ett halvt år tillbaka. Jag har lyssnat på när han pratar med mig i skype ( och jag är tyst. ) Jag vet att han är äkta och han vet att jag är äkta, så det är inte själva problemet i detta.
Men självklart vill han prata med mig. Vem vill inte prata med sin flickvän liksom? Det är själva ångest grejen. Att han väntat i snart ett år på att få ha en konversation med mig, lilla mig. Kommer jag aldrig förstå. Jag är fast i ett ångest och socialt fobi-hål. Och det låter mig inte prata med någon jag älskar. Speciellt inte honom. En gång när jag skulle försöka slutade det med att vi båda satt i tårar, en annan gång satt jag med en panik attack, men jag har sagt en sak, " I love you. "
Jag vet inte vad jag ska göra, fråga någon på sso om de har lust att hjälpa en 16 årig flicka komma över sin skype skräck? - Töntigt. Fråga någon av mina " vänner " på league of legends? - 18+ åriga pojkar som enkelt kommer skratta åt en. Skypea direkt med honom, - helvete heller. Panik attack till 100%.
Men jag måste göra det. Och ikväll är det perfekta tillfället. Jag måste bara få ut de första orden, " Hi " eller " Hi little shit " eller " Hi babe " eller ett enkelt " I love you " ( och inte avsluta skype samtalet direkt efter... ) Jag har så svårt för att skapa en konversation. Jag vet liksom hur han startar samtalet " hi shorty " eller " hi beautiful, how was your day? " Skulle enkelt kunna svara honom direkt. Varför kan jag inte svara honom direkt? VARFÖR gör jag det till en sådan stor sak.
Ni vet när man har en sådan där dröm när man springer mot något man älskar, och man springer och springer, du springer det snabbaste du kan - men du ser bara personen eller objektet försvinna längre bort. - Det är min känsla.
Han kommer inte stanna för evigt om jag inte gör något, han kommer försvinna ur mina händer om jag fortsätter som jag gör. Han kommer tröttna och gå till nästa tjej. Jag älskar honom, och jag vill inte att det ska hända.
Kanske jag gör det, snart i alla fall.
Soon.